Professor Nándor Mikola
27.11.1911 – 3.5.2006

Nándor Mikola har tillägnat sitt liv åt akvarellen. Han föddes i Ungern (1911) men har levt merparten av sitt liv i Österbotten. Hans långa konstnärliga karriär inrymmer flera olika perioder – förnyelse är för honom livsviktigt – men naturen har alltid fungerat som utgånspunkt för allt Mikolas konstnärliga skapande. Mikola, som hellre målar med hjärtat än hjärnan, hämtar sin inspiration ur naturens färger och former, landskapets rytmer, ljuset och skuggorna. Trots att målningarna ofta är föreställande kan de ändå inte uppfattas som naturalistiska avbildningar, utan snarare som representationer av en personlig upplevelse. Stämningen är alltid i fokus.

Genom att ständigt förenkla försöker Mikola lyfta fram enbart det som han upplever som det mest väsentliga. Denna strävan gäller för såväl klassiska akvarellmotiv – landskap och stilleben – som för abstrakta ljus och färgstudier. Allt onödvändigt gallras bort.

Under de gångna årtiondena har Nándor Mikolas färgpalett gjort ett fullt varv runt. Han har gått från väldigt mörka och kalla nyanser till ljusa och klara färger, för att i sina nyaste verk återuppta bruket av svart. Hans penselteknik har ändå alltid varit utpräglat djärv och säker – och japansk i sin lätthet.

Som redskap fungerar vattenfärgerna ypperligt ihop med Mikolas personlighet. De snabbt förverkligade intuitiva stämningsbilderna ger uttryck för en livlig och impulsiv, men också romantisk natur.

Nándor Mikola är en älskad och prisad konstnär, vars tolkningar av finska, och i synnerhet österbottniska landskap ofta uppfattats som mer genuina än många "äkta" finnars. Inom vår akvarellkonst är han en verklig grand old man. Genom sin produktion har han utvecklat och förnyat akvarellen som genre och i hög grad medverkat i den ökade uppskattningen av akvarellkonsten i Finland.

Vårlandskap, 1985, 100 x 70 cm.